Back to basics

För ungefär två månader sen så fick Lily träna på sitt allra första blodspår. En bekant som kan titulera sig spårinstruktör lade ett ganska kort spår med färskt blod och klöv som jag var mycket skeptisk till att Lily skulle klara. Men till min förvåning fixade hon uppgiften utan problem, trots att hon fick för sig att det djur som lämnat spåret gömde sig bakom en stor sten som spåret löpte förbi - och att sagda djurs favoritmat var små pudlar...

Efter en tid med mycket plugg och tråkiga vardagssysslor så bestämde jag mig för att det idag var spårdags igen. Sagt och gjort - Klöv, blod, sele, spårlina och en motvillig sambo släpades ut i skogen för ett kort spår och en promenad. Medan jag gick där med klöv och blodflaska så gjorde sig dock stormen Helga påmind i form av ösande regn, ridå-mörker och orkanvindar. Sambon var mycket upprörd och blöt när jag väl hämtade honom och Lily. Men trots väderförhållandena så löste Lily uppgiften med bravur och traskade rätt igenom slyn och leran, och fem minuter senare hittade hon klöven med tillhörande godisgömma. Gissa om jag var en stolt matte efter det! Till och med sambon blev på bättre humör och gick så långt som att erbjuda sina tjänster som spårläggare vid nästa tillfälle. Kanske kan vi göra en hundnörd av honom ändå!

Det enda Lily kämpade med var riktningen när spåret vinklade av 90 grader åt höger. Hon spenderade en stund med att ömsom återgå i spåret och ömsom kasta misstänksamma blivkar på den närliggande, brusande ån. Det är möjligt att det bara var ån som störde henne och att hon inte alls hade tappat spåret, men för säkerhets skull ska jag lägga raka spår ett par veckor för att bygga upp hennes självförtroende och precision.

Over and out,

J.J. & Lily